suppose we never fell in love
Hej. Nu börjar det bli vår igen. Åt glass i solen innan idag och man ser små gula blommor som jag inte vet namnet på överallt. Det är fint även om jag är förkyld och trött och därför inte orkar vara med och fira att min finaste mormor fyller 74 år idag. Har också på senare tiden blivit nästan-världsmästare i att sitta alldeles för länge på olika caféer med olika personer.
I helgen var jag i Bromölla. Det var trevligt, SSU Skåne hade distriktsårskonferens och jag hängde mest bara runt med trevliga människor, åt ananas, skällde litelite i talarstolen, försökte peppa andra tjejer att gå upp och prata, blev omvald och sitter därför fortfarande i distriktsstyrelsen för finaste SSU-distriktet, satt uppe för länge under nätterna, sov i en kall pingishall på ett hårt golv och blev förkyld, kramade de där människorna jag tycker så fruktansvärt mycket om och kände återigen hur viktigt det är att bli en folkrörelse.
Här finns en kort artikel om helgen.
¨
¨Tiggde i helgen åt mig i en kvinnokamp-pin av Daniel, genom att övertyga honom om att den feministiska kampen är viktigare för mig än för honom. Blev glad när jag faktiskt fick den, han är snäll. Nu ska jag skriva klart mitt projektarbete och sedan försöka somna tidigt. Puss och hej igen.
det är tomma ord som fastnar
(Jag hatar att det är lika mörkt när man kommer hem från skolan som det var när man gick hemifrån. Jag hatar att det fortfarande inte snöar för att det är tio plusgrader utomhus. Jag hatar att allt skolarbete tynger ner mig och tvingar mig att inte umgås med mina vänner. Jag hatar att jag inte skriver längre. Jag hatar att andra passar bättre än jag i lugg och svart hår. Jag hatar att jag inte orkar ta tag i någonting. Jag hatar att jag inte vågar någonting. Jag hatar att jag inte kan vara bra nog för en enda människa. Men mest av allt så hatar jag att jag aldrig kan vara bra nog för mig själv.)
river en vacker dröm
Har lyssnat på, kramat om och samtalat med Emil Jensen tidigare idag. Nu: lyssnar på Håkan Hellström och tänker lite för mycket.
this is my body
"Världen är tragisk", säger jag under tiden som du låter mig ramla in i ditt självklara lugn.
"Jag vet", säger du. Mina fingrar är hörnstenar i vår dysfuktionella värld och det känns som att jag hela tiden måste sträcka ut mina armar-fingrar-vener så långt jag kan för att göra oss svårare att ta sönder.
"Kan vi inte gå ut?" frågar jag försiktigt. "Jag klarar inte av att vara i den här lägenheten längre."
Snart sitter jag bakom dig på din cykel, kinden pressad mot din rygg och en tanke om att berätta allting för dig snuddar vid mina läppar. Jag vill berätta hur mina ryggkotor längtar efter dina fingrar mot mina skulderblad och hur mina fingrar längtar efter huden som täcker din vänstra kind. Hur mina fingertoppar gömmer all den ensamhet jag någonsin har samlat på mig och att det gör mig så rädd, för jag vet att det kommer sprida sig i min kropp så fort du glömmer bort hur det känns att älska mig.
"Jag är så fruktansvärt kär i dig", vågar jag till slut säga, när du sedan länge har stannat av och vi ligger tysta på gräset i parken.
"Jag vet."
du har gått mig i blodet igen
Hur fint är inte livet just nu? Jag har hållt kurs hela helgen, diskuterat feminism och ätit lyxfrukost två dagar i rad (bland annat veganska pannkakor och scones), skrattat åt dåliga skämt, ätit en kaka bestående av jordnötter, sirap, jordnötssmör och socker som man blev mätt på efter en tugga, drömt konstigt, lyssnat på människor som pratar så härlig skånska att man vill krama om dem, ignorerat allt som har med skolan att göra, sjungit vackra arbetarsånger och insett hur viktigt det är att socialdemokratin blir en folkrörelse igen. OCH PÅ FREDAG KOMMER EMIL JENSEN TILL MALMÖ. Åh vad jag är glad i livet just nu! 
Och hallå alla små människor som läser det här, engagera er politiskt; det är bästa ni kan göra och det alla borde göra. Det hjälper inte att sitta hemma och vara arg, vi måste organisera oss och vara arga tillsammans. Puss!
solen i ögonen
Idag känner jag mig lite arg på allting; tunga steg genom min stad och Broder Daniel i öronen förstärker dessutom ilskan. Man kommer ingenstans om man ska älska allting å andra sidan, så det är väl bra på sitt sätt. Emil Jensen får mig dock att må lite bättre, och ett "bara du förstår".
Är inne i den tiden i månaden då jag blir definierad som ett mensäckel och blir både lycklig och upprörd av att förbereda mitt pass om arbetarrörelsens historia. Nu ska jag fortsätta med det. Puss!
(Om ni ger mig denna man i present så blir jag gladare):
genom en iskall vinter
Du somnar tätt intill, andas slitna bokstäver i mitt hår och din vänstra hand vilar på den trasiga hud som täcker mitt högra höftben. Det är natt och allting sjunker ihop, samlas i mig och får mina tankar att växa och färgas mörkare. Jag borde vara trygg med dig så tätt intill men jag vet att om jag somnar så kanske jag sover för djupt för att vakna om du skulle bestämma dig för att lämna mig ensam.
"Älskling", viskar du några timmar senare "varför sover du inte?"
För att du är en jävla idiot, vill jag skrika men håller tyst. Viskar att jag älskar dig och att du måste stanna kvar.
"Jag tänker aldrig lämna dig", säger du och jag önskar att jag kunde lita på dig, men du har förbrukat mina sista drömmar om oss och ändå så håller jag hårt i det vi inte längre är.
(Dricker sojamjölk med ohälsosamt mycket oboy-pulver i, det är höst-nästan-vinter men man kan ändå vara ute utan jacka en stund utan att frysa och i helgen håller jag kurs. Jag är dålig på att uppdatera här och har nästan ingen inspiration eller vilja att göra någonting förutom att gräva ner mig i böcker jag inte hinner läsa. Jämför mig med personer och borde sluta med det, men det är så mycket enklare att göra det istället för att börja vara nöjd med sig själv. Jag hoppas att ni mår bra. Kram.)
snälla kom närmre
jag vill va fri du förstör
"Håll käften", säger han och dränker hennes ord i mörker. Hon håller tyst och ensamheten river i hennes lungor. Små partiklar faller ur det kaos som uppstår i rummet och hon tar med sig det när hon går in i sig själv.
Du är bara äcklig, viskar självkritiken inuti henne och hon håller med. Världen är så jävla trasig, och hon kan inte hålla ihop den. Fanfanfan.
vi som spillt på kartans alla vita fläckar
Dina fingrar
kättrar på min
smutsiga kropp men
du säger att jag
är inte smutsig
bara för att
världen säger det, jag
är inte smutsig bara
för att jag
har råkat samla alla
världens alla hörn i
min kropp
Jag är någon annan
med dig och där ute
finns en
dysfunktionell värld
men älskling, den når
inte innanför våra
fönsterrutor för här
finns bara vårt smutsiga
vi och våra trasigheter och
det vill ingen annan
tvingas ta hand om
(vi spelar inte roll
men du
betyder
så jävla
mycket och
kom lite närmre jag
behöver dig ju)
kättrar på min
smutsiga kropp men
du säger att jag
är inte smutsig
bara för att
världen säger det, jag
är inte smutsig bara
för att jag
har råkat samla alla
världens alla hörn i
min kropp
Jag är någon annan
med dig och där ute
finns en
dysfunktionell värld
men älskling, den når
inte innanför våra
fönsterrutor för här
finns bara vårt smutsiga
vi och våra trasigheter och
det vill ingen annan
tvingas ta hand om
(vi spelar inte roll
men du
betyder
så jävla
mycket och
kom lite närmre jag
behöver dig ju)
sometimes I wish I was like mariella
Sitter här i min rosa skjorta och nyklippt lugg, nyss hemkommen från kristallnatten-minnesstund/antirasistisk demonstration i Malmö och försöker skriva klart en recension som ska vara inne imorgon. Det går sådär. Äter godis istället. Tänker på saker som luktar gott. Vad doftar gott för er? Puss.
hur lyckliga kan vi bli
En av mina närmsta vänner som så länge jag kan minnas har bott ungefär en halv minut ifrån där jag bor ska flytta en stad bort. Det känns fruktansvärt jobbigt och någonstans så känner jag att jag inte orkar tappa henne också, för hon har alltid varit den fasta punkten i min tillvaro. Som en självklar bonus-syster, och det gör lite ont just nu.
Har annars idag fått ett fint vykort på posten med tätt skrivna ord på baksidan. "Jag är inte där mina skor står utan där mina drömmar bor" står det på framsidan och världens finaste frimärke har fått det att flyga från henne till mig.
Mitt liv går lite upp och ner, skolan tar upp all min lediga tid och jag får dåligt samvete om jag sover för länge eller gör någonting som inte är skolrelaterat. Jag fick ännu ett kusinbarn igår, börjar känna mig gammal och skriver alldeles för lite. Det känns som att det mörkt ute hela tiden och jag längtar till julen och vinter, vill samtidigt slå ihjäl november-december-januari-februari och ha vår igen. Gräver ner mig i mina mysigaste tjock-tröjor och skjortor och får beröm utan att riktigt ta till mig.
/kom tätt intill det är okej/
ät fett och socker tills du spyr
vapen & ammunition går på repeat och fyller mitt annars tysta rum med ljud, tänker titta på harry potter and the deathly hallows II ikväll igen, har varit och vandrat flera timmar i ett naturreservat i mellersta Skåne med två vänner, vill skriva ett riktigt brev men orkar inte och någon dag ska jag också hitta någon som vill ha mig.
när du var svag
Vad jag tycker om:
♫ Att ligga på golvet och lyssna på Håkan Hellström. Bara lyssna.
♫ Fina sms precis innan man ska somna.
♫ Att tycka om någon så mycket att det gör lite ont inuti.
♫ Mörk choklad med smak av saltlakrits eller mango & grönt te.
♫ Att vara lat när man ska göra fruktsallad och skära av skalet på en apelsin så att det blir en apelsinkub.
♫ Att skratta så mycket att man måste lägga sig ner för att orka fortsätta skratta.
♫ Sitta-vaken-länge-och-prata-strunt-nätter.
♫ Den här personen.
-
En person som förmodligen inte läser min blogg längre bad mig för ett tag sedan om att läsa upp en av mina dikter. Så, det gjorde jag nu. Jag vet förresten om att min röst inte är den vackraste, och det är den här dikten jag läser.
under stjärnorna
Köpenhamn:
Fin dag. Fina dagar. Fint liv. Hur mår ni nu för tiden?
Fin dag. Fina dagar. Fint liv. Hur mår ni nu för tiden?
